Hejdå Australien!

Jag och Vibeke på förfesten i lördags.

 

Det var en galen taxitur in till stan, en rolig bild för att
demonstrera



Härlig bild. Tack för dina öppna armar, Sophia.
Vi ses om några år om inte annat!



Imorgon åker jag till Bali. Det var lite sorgligt att åka ifrån Balingup och lämna alla där, jag skrev i deras wwoofing(gäst)bok och jag tror att de uppskattade det. Det var sorgligare att åka därifrån än ifrån Sverige(no offense, familjen!), för jag vet ju helt säkert att jag får se familjen igen en dag, men inte folket på Bossy Boots(även om jag siktar på att komma tillbaka till Australien om några år).. Nu har jag tillbringat en trevlig långhelg(fre-tis) här hos Sophia och haft roligt. Som vanligt fettade vi på rejält med chips och choklad och hela köret, men det hör ju till. Vi var även ut i lördags vilket var riktigt trevligt.

Nu ska man alltså iväg till Bali(klockan 19.40 går flyget) och leva livet, bara man har nog med pengar så. Jag ska ha nog med fickpengar i alla fall. Har bokat hotell för första natten(hade fixat det på plats om jag inte kommit mitt i natten) och sen möter jag upp Johanna den andra juni. Den åttonde lämnar jag Bali och landar i Stockholm den nionde. Mest troligt åker jag därifrån på söndagen.

Ni kan inte ana vad jag har gjort idag, men jag är väldigt nöjd ska jag säga!

Kan lämna er med: Den som dricker i smyg är hemlighetsfull.

jag är ipren den intelligenta värktabletten

Jag mår bra och jag jobbar på. Jag fick just se mitt jobbschema för i sommar och jag är mycket nöjd med det också. Både PDOL och Pajala marknad ser ut att bli av. Jag åker till Bali om två veckor(imorgon exakt) och en vecka senare till sverige. Jag funderar på att klippa en väldigt kort frisyr innan jag kommer hem, men om jag gör det återstår att se.

Richard har åkt vidare, saknar honom litegrann. Det kändes trots allt som att vi var ett gift par lite där på slutet, eftersom att vi inte var mer än vänner och inte hade sex var vi ännu mer som ett gift par. Skämt åsido, han är på väg uppåt med Ann-Lo nu så båda de är iväg. Här är istället en ny wwoofer från England och han är väldigt lik Richard, Robert heter han dessutom. Han är laid-back och trevlig.

I förrgår skulle vi lyfta av en galler-grind från bilen och jag lyckades ha fingrarna ivägen så att Rob drog grinden över dem. Jag tänkte bara att det gjorde lite ont och skyndade att få ner grinden(vi skulle flytta kossor), så det tog ett tag innan jag såg att det blödde rätt kraftigt för att jag blivit skinnad. Jag fortsatte jobba och fick hålla upp armen. Det såg mycket farligare ut än vad det var så Rob fick lite dåligt samvete, det blev inte bättre av att Tom fick sitt fina smeknamn till Rob - Fingers.

Det gör lite ont att skriva med pekfingret(som var värst) just nu, så jag orkar inte dela med mig av allt för mycket. Hoppas allt är fint där hemma!

Slakt

Idag var jag med om något väldigt ovanligt och väldigt intressant, men samtidigt obehagligt. För idag, idag dödade vi en utav grisarna.

Först och främst sköts grisen i skallen och fick sen en kniv i strupen, inte för att jag såg detta. Jag stod bortvänd, men hörde skottet. När jag väl kollade låg den ena grisen på marken och den andra smaskade glatt vidare på sina rester. Jag hade inte riktigt vetat vad jag skulle förvänta mig, men jag trodde att det skulle vara väldigt obehagligt om än lärorikt att faktiskt veta exakt vart köttet på tallriken kom ifrån. Det hade jag rätt i, det obehagligaste var när grisen fortfarande ryckte helvetes(ursäkta språket!) mycket. När Tom stack kniven i benet började den rycka som om den skulle ha vart levande, om än den inte var det. Om jag hade vart mer känslig hade jag nog spytt vid den synen.

Nästa sak blev att transportera grisen hängandes i krokar stuckna i benen med hjälp utav traktorn och lägga ner den i ett badkar med kokande vatten. Därefter kunde vi skinna grisen, vilket jag också hjälpte till med en del. Det är inte så illa som det låter, vi skrapade bara av pälslagret(fast nu lät det ju värre ändå.. well well). Jochen skar upp grisen(när den fortfarande hängde där) och drog ut alla trevliga inälvor(han sparade bl.a. en njure, en hade en systa så den ville han inte behålla, och hjärtat). Jag tänkte bara på biologin då vi dissekerat ett hjärta från en gris, just för att de är så lika människans.

Huvudet var nästa steg, de skar bort det och det sista bröts av. Tur att det var villiga människor så som Jacob(Tom's sextonåriga systerson), som tycks finna det ganska intressant att döda djur, så att man slapp egentligen röra mer än vid pälsen. När huvudet var borta skars grisen i tu och nu hänger den i kylrummet(cool room), imorgon åker nästa gris och då ska vi väl börja fixa med lite utav köttet.