Slakt

Idag var jag med om något väldigt ovanligt och väldigt intressant, men samtidigt obehagligt. För idag, idag dödade vi en utav grisarna.

Först och främst sköts grisen i skallen och fick sen en kniv i strupen, inte för att jag såg detta. Jag stod bortvänd, men hörde skottet. När jag väl kollade låg den ena grisen på marken och den andra smaskade glatt vidare på sina rester. Jag hade inte riktigt vetat vad jag skulle förvänta mig, men jag trodde att det skulle vara väldigt obehagligt om än lärorikt att faktiskt veta exakt vart köttet på tallriken kom ifrån. Det hade jag rätt i, det obehagligaste var när grisen fortfarande ryckte helvetes(ursäkta språket!) mycket. När Tom stack kniven i benet började den rycka som om den skulle ha vart levande, om än den inte var det. Om jag hade vart mer känslig hade jag nog spytt vid den synen.

Nästa sak blev att transportera grisen hängandes i krokar stuckna i benen med hjälp utav traktorn och lägga ner den i ett badkar med kokande vatten. Därefter kunde vi skinna grisen, vilket jag också hjälpte till med en del. Det är inte så illa som det låter, vi skrapade bara av pälslagret(fast nu lät det ju värre ändå.. well well). Jochen skar upp grisen(när den fortfarande hängde där) och drog ut alla trevliga inälvor(han sparade bl.a. en njure, en hade en systa så den ville han inte behålla, och hjärtat). Jag tänkte bara på biologin då vi dissekerat ett hjärta från en gris, just för att de är så lika människans.

Huvudet var nästa steg, de skar bort det och det sista bröts av. Tur att det var villiga människor så som Jacob(Tom's sextonåriga systerson), som tycks finna det ganska intressant att döda djur, så att man slapp egentligen röra mer än vid pälsen. När huvudet var borta skars grisen i tu och nu hänger den i kylrummet(cool room), imorgon åker nästa gris och då ska vi väl börja fixa med lite utav köttet.