torsdag 21 oktober 2010

And tonight we can truly say, together we're invincible

Emilia: Nu far du som du vill.

Jag jobbade en vecka och slet arslet av mig, men lyckades inte hinna med allt jag skulle sa slutade alltid senare anda. Jag fick sen gora en ny trial pa servitris-jobbet och det gjorde jag. Sa nu bytte jag jobb, fast samma arbetsplats och fortfarande stressigt som tusan. Lonen ar minimum for personer i min alder. 17,35 dollar, runt 110 sek eller sa. Det ar dyrt i Australien sa tank nu inte att det ar toppenpengar.

Agarna och cheferna ar ett indiskt par. Kvinnan ar den som styr och staller och hon ar som tagen ur en maffia-film. Hon gar runt och blir arg pa folk och talar som en maffiaboss. "This flood in the foodroom looks clean but you still have to sweep and mop it. Because it's food.. you know? You're supposed to be able to eat of it." "Don't you go kick me in the back now, I've had people doing that. I used to treat people like my children but I had to stop." Fast jag har fortfarande mitt jobb, vilket ar bra. Slutar tidigare nu ocksa nar det inte ar sa mycket folk. Kanske daligt att inte jobba mer och fa mer pengar, men jag alskar det.

Jag bor fortfarande pa hostelet, ar ratt dyrt men har inte haft sa mycket tid att kolla efter andra stallen att bo pa. Plus att jag gillar hostelet pa grund av manniskorna dar.

Tills vidare far det vara allt, men ni vet att jag mar bra och lever so far. Har pengar pa min australiensiska mobil ocksa, nr:et ar 0061405464192. Nu vantar Kerli pa mig sa jag tanker inte stanna langre pa biblioteket utan bege mig till hostelet, var och halsade pa henne pa hennes jobb(ett cafe) och sag att hon har en mycket trevligare arbetsplats. Hennes chef bjod mig pa en varm choklad.. Fusk.

1 kommentar: